Sjuk

Hur mycket snor kan man ha egentligen?
Och hur länge ska huvudet kännas som en enda stor slempropp?
Febern är borta men halsonten, huvudvärken och snorandet är kvar. Jag proppar i mig Ipren som aldrig förr bara för att orka göra något annat än ligga på soffan, för även om det är skönt ibland är jag nu efter tre dagar när jag inte gjort annat rätt trött på det!! VILL INTE VARA SJUK LÄNGRE!

Och på grund av min sjukhet var jag tvungen att ställa in kvällens tjejmiddag som skulle hållas här. Och jag skulle göra mumsig gryta med ännu mumsigare chokladmousse till efterrätt, men mest av allt såg jag fram emot att få träffa min Mette igen. Ja, även de andra också såklart, men Mette är Mette, finns ingen som henne! Äntligen skulle jag ha tagit ett foto på hennes bebismage. För nu är det faktiskt inte så länge kvar tills den lilla kommer ut och magen försvinner. Så fort jag blir frisk ska jag åka och hälsa på my Mett! =)

Mamma

Behandlingen mot hemska cancern som växte i mammas bröst ska inledas idag.
Jag vet att hon kommer att ta sig igenom det hur bra som, för hon är stark min mamma. Starkare än någon annan tror jag. Dessutom kommer hon bli den tuffaste och snyggaste utan hår, med sjal runt huvudet och med sina nya glasögon som gör henne hur fin som!
Så idag tänker jag lite extra på mamma ♥


Mamma med Carina och lilla Ludde i Åhus den 7 augusti i år


Helgen

Helgen började med en utflykt till trädgårdsgillet i Landskrona med Anna, mamma och mormor.

    
 

Den fortsatte med syltkokning hemma och avslutades med god mat, öl och musik på Stortorget tillsammans med Lina, Jouri och några av Jouris kompisar. Tyvärr var kameran hemma under kvällen.

Söndagslunch med pappa, Anna, Malin och Alvin. Vi åt scones i massor och Alvin fick mysa med Blinkas bebisar.

  

Kvällen kunde inte ha slutat på något bättre sätt. Winnerbäck på Malmöfestivalen med ett fullsatt Stortorg!! Och han gjorde det igen, var sådär förbaskat underbar och jag var lycklig, som alltid under hans konserter. Vad skulle man gjort utan Lasses musik? ♥

  





Veckan kunde inte ha börjat bättre heller. 6,5 km på löpbandet imorse!!


Blinka har fått bebisar!!

Jag kom hem efter jobbet idag, gick ut i köket och gav katterna mat och kom på att det inte kommit ens ett pip från Blinka i buren. Annars brukar hon skrika som en galning så fort jag öppnar ytterdörren.
Jag sprang in och kollade i buren och mycket riktigt, där satt Blinka med två små fina bebisar. Alldeles nya och söta.
Alfons var väldigt nyfiken och var framme och gratulerade Blinka med en liten klapp med tassen =)

   


1 km närmre

Imorse på gymmet utökade jag min vanliga 5 km joggingtur till 6 km. Vilket betyder 1 km närmre en mil. Mitt mål är att springa en mil innan året är slut. Det ska väl inte vara så svårt.

Förövrigt så är det en fixardag idag. Förutom träningen imorse har jag hunnit med att duscha, tvätta, rengöra katternas låda och dammsugit. Om ett tag kommer pappa och ska hämta min "tv-bänk" och köra iväg och slänga den. Så har jag i alla fall plats till en ny när jag nu ska handla den..

Annars är det lite av en deppig dag idag också. Känslan av ensamhet smyger sig på emellanåt. Och ledsamheten kommer. Det blir inte bättre av att jag har tittat på foto från förra sommaren, på oss. Och det förbannade facebook. Kan inte gå in där utan att jag "råkar" kolla till hans sida. Varför gör jag så mot mig själv?

Ikväll ska jag i alla fall åka och hälsa på tre av de finaste människor som finns på denna jord! Det känns bra!


Snart...

Det har fortfarande inte ploppat ut några bebisar, men Blinka är rejält tjock om magen nu så de borde komma när som. I fredags var det ett väldans liv på bebisarna i magen, de rörde sig och sparkade som tusan så jag tror nog att de börjar bli redo att komma ut!
För övrigt så är hon en väldigt pratglad dam. Speciellt på morgnarna! När hon hör att jag vaknat blir hon inte tyst förrän hon har fått sin äpplebit. Nu kommer hon dessutom ut ur huset för att hämta biten, står med frambenen upp på kanten av buren tills hon fått den. Himla söt faktiskt!



   



Måste bara visa vad jag fick av Alvin när de var här och grillade i lördags. Han hade gjort de själv och nu hänger de så fint på mitt kylskåp!


Winnerbäck till Malmöfestivalen!!

Jo, det är sant!
Lasse kommer till Malmöfestivalen!!



Det kommer bli trångt och mysigt men också alldeles underbart magiskt som det alltid är när den här mannen spelar!!
Och vi kommer såklart att vara där!!


Höst?

Idag är jag äntligen ledig, efter nio dagars jobb. Riktigt skönt! Gick faktiskt nyss ur sängen där jag legat och läst nån timme.
När jag vaknade imorse var jag säker på att Blinka fått bebisar. Hon kuttrade och lät så mycket att jag tänkte att det måste vara små bebisar som gnyr. Det visade sig bara att hon tyckte att jag sovit för länge och att hon ville ha sin dagliga äpplebit!
Det är fortfarande juli månad men när man tittar ut genom fönstret idag kan man nästan tro att det är höst. Grått, molnigt, regnigt och blåsigt. Fast jag kan känna att det är rätt skönt ändå. Då kan man sitta inne med gott samvete. Min enda plan idag (innan träningen kl 17) är att jag ska åka och handla och det ska jag nog hinna med =)
Ikväll kommer Caroline och Bobo och hälsar på! Så jag måste planera vad vi ska äta idag också. Efterrätten är redan bestämd, det blir chokladmousse som jag ska göra under dagen också!

Utan djur, ingenting

Det är nästan att jag ångrar att jag tog mig tid och gick ut med Selma i koppel på gården förra veckan, för sen dess så fort jag kommer hem om dagarna så är hon inte tyst en sekund. Mjau, mjaauu, MJAU! Hela tiden!! Och jag håller på att bli knäpp på henne. I alla fall tur att hon tystnar när det blir mörkt ute..
Va ute med henne igårkväll igen, men då höll hon på att komma i bråk med en annan katt som bor i vår trapp men som går ute om dagarna. Han kom fram och skulle hälsa på mig, sen fick han syn på Selma och slutade inte följa efter oss. Så det fick bli att gå in med en skrikande Selma på armen.

Förresten har jag glömt presentera min nya inneboende!
Detta, mina damer och herrar, är Blinka. Hon är dräktig och ska bo hos mig tills hennes bebisar är stora nog att flytta tillbaka till djuraffären. Om jag nu kommer kunna slita mig från dem, det beror ju helt på hur söta de är =)

              

Bilden är tagen för någon vecka sedan när hon fortfarande bodde i affären. Nu är hon ännu tjockare. Ser ut lite som ett päron nu =) När jag sätter henne i mitt knä och lägger händerna på hennes mage dröjer det inte länge förrän jag känner de små därinne. Jag gissar på att de i alla fall är två stycken. Ska bli spännande när de väl ploppar ut!
Jag längtar!

.

Vissa dagar vaknar man upp och minns att man har drömt hemska drömmar under natten, drömmar om honom. Och jag avskyr att han fortfarande finns i mina drömmar och jag avskyr att jag fortfarande blir ledsen och det liksom kniper ihop sig i magen varenda gång jag hör hans namn eller ser honom på bild. Och jag avskyr att hans grejor fortfarande ligger kvar här hemma och påminner mig om honom, och jag avskyr att han inte har hört av sig, som om jag inte var någon värd att lägga tid på...
Jag avskyr honom för att han är som han är och för att han får mig att känna mig såhär. Han har tagit min förmåga att tro på någonting igen, att känna att jag är värd någonting och för det avskyr jag honom också.
Samtidigt som jag kanske inte avskyr honom så himla mycket egentligen..
Var det egentligen kärlek? Eller är det bara något jag har hittat på? Något som jag ville känna som kanske inte var där egentligen?? Jag vet inte, är så vilsen att jag inte vet hur jag ska hitta ut...

Jag är fortfarande så förbannat långt nere i den här depressionen som vägrar att gå över. Det har för fan gått mer än ett halvår, jag borde ha kommit längre vid det här laget. Men vad är ett halvår egentligen? Ingenting för ett trasigt och vilset hjärta...
Jag är så förbannat rädd att jag aldrig kommer hitta mig själv igen. Och det anklagar jag mig själv för. Det är bara jag som har satt mig i den här situationen. Det är bara jag som lät det gå så långt som det gjorde när jag borde ha avslutat det tidigare. Men skulle det varit lättare då? Jag är inte så säker...

Jag orkar bara inte ha det såhär längre....


Fint

Nix, det är inte en mysig gränd i varken Italien eller Grekland,
bara en liten gata på Gamla Väster i Malmö.
Jag ♥ stockrosor!



Ibland gäller det att uppskatta det som finns nära.


13 juli

Idag har jag verkligen utnyttjat kollektivtrafiken i den här stan. Jag har åkt busslinje 3, 4, 5 och 32 och under dagen har jag passerat eller uppehållit mig på Centralen inte mindre än 6 gånger!!
Dagen har förutom en massa bussåkande även innehållit en stund på biblioteket med Anna, en lunch med Anna, mamma och Anton på Ingelsta Kalkon, avlämning av Anna på Centralen för hennes tripp till Göteborg, en mysig eftermiddag hos mormor och morfar med jordgubbar och sockerkaka, en god svampmacka med mamma hemma hos mig och avslutats med att lyssna på bra musik nere i Västra Hamnen. Summerat, en väldigt bra dag!
Mormor tyckte att jag skulle hitta mig en klippa till kille. Det tycker jag också att jag borde, men svarade snällt men bestämt att sådana killar inte existerar....Mamma och jag var rörande överens. Även om vi kanske i hemlighet fortsätter drömma om de där klipporna?!..

 

   
 


Sötunge!=)

Eftersom jag inte bloggade igår får det bli ett försenat grattis på födelsedagen-inlägg idag istället. 
Sötaste Cornelia blev 1 år! ♥











GRATTIS!!


Fina dagar



Malmö Stadsbibliotek. En av mina favoritplatser i den här staden. Hade kunnat gå där i flera timmar. Var där idag för att ladda upp inför Spanien-resan på lördag. Det här är vad jag kom hem med:



Kommer ju inte ha med alla till Spanien men man måste ju ha lite valmöjlighet =). Har dessutom läst mer än halva Michael Nyqvists bok redan så den lär ju vara utläst innan lördag.

Gårdagen tillbringades i Folkets Park med familjen Andersson















Det var en riktigt mysig dag med picknick, hästridning, bad för Majas del och mjukglass!
Tack finaste!♥

Ikväll har jag träffat en annan fin människa. Anna var och hälsade på mig. Vi åt middag och pratade, vi åt jordgubbar, hallon, blåbär och glass och pratade, vi gick en promenad och pratade. Det behövde jag verkligen.
Livet har varit lite enklare de här dagarna...vad skulle man gjort utan fina vänner? ♥

Får ju förresten inte glömma visa vad som följde med mig hem från Caroli City idag



Det blev lite spontan-shopping efter mitt besök hos frisören =)
Jag fick även med mig halsband, en ring och tre par örhängen hem! Det var ju halva priset, vad ska man göra? =)


Signe

Idag har jag träffat det här söta busfröet! Hon älskar att bada, såhär glad är man då!



3 juni

Det räcker nu!!

Jag tycker att vi har haft tillräckligt mycket att oroa oss över i vår familj, men tydligen så tycker inte han som bestämmer vem som får vara frisk eller sjuk det. Anna är på bättringsvägen och är glad igen, vilket är jättehärligt! Så kommer detta, ytterligare en sak att vara orolig över...

Varför kan de inte få vara friska för?? :(


Juni

1 juni och det har regnat hela dagen. Fortfarande ingen sommarvärme. Jag har fortfarande vantar på mig vissa dagar!
Har hunnit med en hel del idag. Varit på utbildning på jobbet, cyklat hem i regnet, ätit god lunch hemma med bland annat varm choklad(!), sovit en stund, cyklat till sjukhuset och gett blod, cyklat vidare in till stan och köpt ny badrumsmatta och duschdraperi, vidare till designtorget där jag köpte en stringhylla och sedan hem igen. Tog bilen hem till pappa, hämtade upp Anna och vi körde ut till Erikshjälpen för att se om de hade något fint vardagsrumsbord vilket de inte hade. Hem igen, åt en färdigpizza från frysen och sen kom pappa och Anna. Pappa har hjälpt mig sätta upp saker på väggarna. Och det blev riktigt bra!

Såhär ser det numera ut i hallen:



Och såhär i köket. Nu ska det bara upp gardiner också så blir det kanon!





När jag kom hem i fredagskväll och stod och borstade tänderna var det två söta som la sig i badkaret och höll mig sällskap ♥


.

Blomman blommar. För första gången ser jag nu en liten vit blomma växa sig uppåt. Jag tror den trivs där på sin nya plats. På fönsterbrädet i mitt nya kök i min nya lägenhet i Malmö.
Jag trivs också här i mitt nya kök i min nya lägenhet i Malmö. Fast jag är så långt ifrån att börja blomma som jag bara kan komma.
Jag föll igen. Jag faller igen. Jag drar mig undan. Jag orkar inte va med människor. Orkar inte sitta där och låtsas vara glad när hela jag är sönder. Även om det skulle kännas bättre för stunden att komma bort en stund och slippa tänka så vet jag att när jag väl blir ensam igen kommer det igen. Oftast lite värre än innan. På något sjukt vis har jag fått för mig att då är det bättre att hålla det på en "lagom" nivå hela tiden.

Nu sitter jag här med papprena där jag ska fylla i hur jag egentligen mår. Så att jag kan få en siffra på hur dåligt jag egentligen mår...? Vad får man fram av det? Kan man på något märkligt vis mäta olycka i siffror? Men någonting kommer de säkert fram till, de där som kan.

En räddning i allt det här har varit att Anna är hemma nu också. Så jag kan i alla fall få sällskap av henne. Och mamma är också där. Och eftersom Anton har ett väldigt speciellt schema i skolan är han hemma väldigt ofta nu också. Så vi fyra sitter där tillsammans i soffan och ser på tv. Vi behöver inte säga så mycket till varandra. Alla känner sig nog för en stund bara mindre ensamma. Vi sitter mest där och är lite ledsna ihop. Det är som det sägs, tillsammans är man mindre ensam.


På väg..

Jag är på väg tillbaka...sakta men säkert. Det kommer fortfarande över mig lite då och då, men inte lika ofta som tidigare. Jag försöker hålla mig sysselsatt, allt för att ha så få stunder som möjligt att få tid att tänka efter. Det är visserligen jobbigt att vara sysselsatt hela tiden, men så länge det håller mig ovanför djupet så är det okej.

Jag pratade med honom förra söndagen. Igår kom tankarna på oss igen, tankar på allt som hänt. Ledsamheten kom över mig igen, men efter en varm dusch och en film kändes det lite bättre. Sällskap av familjen gör det hela lite lättare också.
Jag kände ett stort behov av att prata med honom. För jag vet att om jag pratar med honom så fattar jag återigen att det inte hade fungerat. Vi är för olika..alldeles för olika. Så jag ringde honom idag. Det känns så bra att få prata med honom..om flytten, om jobben, om allt möjligt. Jag älskar honom, det gör jag. Även om jag vet att han inte älskar mig så tror jag att han någonstans tycker att jag är viktig för honom ändå. Jag hoppas det i alla fall.
Jag vill i vilket fall som helst ha honom kvar i mitt liv. Han kommer ju att vara den som bor absolut närmast när jag bor i Malmö igen. Bara något kvarter bort...
Vi pratade i en timme och jag kände mig glad och lättad på nåt vis när vi lagt på. Som om jag behöver fylla på dosen av att det inte fungerade, så att jag kan komma ännu en bit på vägen i nästa vecka.

Jag har haft annat att tänka på den här helgen också. Älskade syster ♥ är dålig igen. Riktigt dålig denna gången. Hon håller på att tyna bort. Som hon själv sa idag:" nu kan jag inte gå ner mer i vikt, där är inte så mycket mer att ta av". Jag vill bara ta hennes förbaskade sjukdom och kasta den långt, långt iväg. Så långt bort från henne som det bara går. Jag hade till och med kunnat ta över den själv om det hade gått, för hon har haft sitt jobbiga i livet. Hon behöver inte mer nu. Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa. Jag tvättade och fönade hennes hår idag. Hon såg så liten ur där hon satt i badkaret, liten och sårbar. Jag ville bara krama om henne...
Hon kommer fixa det här. Jag vet att hon kommer göra det, för hon är starkare än de flesta. Kanske starkast i hela världen till och med. Lite som Pippi. Min syster, som jag älskar mer än något annat här i världen.


Trasig i själen

Jag vill inte vara med längre. Inte det minsta. Jag börjar bli rädd för mig själv, för mina egna tankar. Såhär nära botten har jag aldrig varit innan.
Jag förstår inte hur jag ska komma ur det. Jag förstår inte hur jag ska ta mig igenom det.
Jag hatar att vakna upp på morgonen, ensam i min lägenhet, med en huvudvärk som håller i sig hela dagarna. Det känns så förbannat tomt. Tomt i själen. Tomt i hela mig. Tomt...
Det är en hopplöshet som inte verkar vilja släppa taget om mig.
Jag är så trött, hela tiden. Hade det gått hade jag gärna sovit mig igenom dagarna. Så hade jag ju sluppit känna, sluppit tänka..
Som mamma sa, det är ett sorgearbete jag går igenom. Och det tar på krafterna. Det tar på krafterna att vara ledsen och nere hela dagarna. Det tar på krafterna att inte vara glad.
Jag vill bara må bra igen, jag vill bli glad igen. Har inte känt mig riktigt glad på väldigt länge. Inte detta året i alla fall. Jag vill njuta av att våren är på väg, ljuset kommer tillbaka, värmen. Inte bara må dåligt hela tiden. Men hur släpper jag det? Har ju insett att jag aldrig kommer få det livet jag verkligen velat ha, med någon att älska, som älskar mig tillbaka. Kommer aldrig få dela vardagen ihop med någon, aldrig hitta någon att tillbringa mitt liv ihop.
Jag är inte bra på att vara själv.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0