På väg..

Jag är på väg tillbaka...sakta men säkert. Det kommer fortfarande över mig lite då och då, men inte lika ofta som tidigare. Jag försöker hålla mig sysselsatt, allt för att ha så få stunder som möjligt att få tid att tänka efter. Det är visserligen jobbigt att vara sysselsatt hela tiden, men så länge det håller mig ovanför djupet så är det okej.

Jag pratade med honom förra söndagen. Igår kom tankarna på oss igen, tankar på allt som hänt. Ledsamheten kom över mig igen, men efter en varm dusch och en film kändes det lite bättre. Sällskap av familjen gör det hela lite lättare också.
Jag kände ett stort behov av att prata med honom. För jag vet att om jag pratar med honom så fattar jag återigen att det inte hade fungerat. Vi är för olika..alldeles för olika. Så jag ringde honom idag. Det känns så bra att få prata med honom..om flytten, om jobben, om allt möjligt. Jag älskar honom, det gör jag. Även om jag vet att han inte älskar mig så tror jag att han någonstans tycker att jag är viktig för honom ändå. Jag hoppas det i alla fall.
Jag vill i vilket fall som helst ha honom kvar i mitt liv. Han kommer ju att vara den som bor absolut närmast när jag bor i Malmö igen. Bara något kvarter bort...
Vi pratade i en timme och jag kände mig glad och lättad på nåt vis när vi lagt på. Som om jag behöver fylla på dosen av att det inte fungerade, så att jag kan komma ännu en bit på vägen i nästa vecka.

Jag har haft annat att tänka på den här helgen också. Älskade syster ♥ är dålig igen. Riktigt dålig denna gången. Hon håller på att tyna bort. Som hon själv sa idag:" nu kan jag inte gå ner mer i vikt, där är inte så mycket mer att ta av". Jag vill bara ta hennes förbaskade sjukdom och kasta den långt, långt iväg. Så långt bort från henne som det bara går. Jag hade till och med kunnat ta över den själv om det hade gått, för hon har haft sitt jobbiga i livet. Hon behöver inte mer nu. Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa. Jag tvättade och fönade hennes hår idag. Hon såg så liten ur där hon satt i badkaret, liten och sårbar. Jag ville bara krama om henne...
Hon kommer fixa det här. Jag vet att hon kommer göra det, för hon är starkare än de flesta. Kanske starkast i hela världen till och med. Lite som Pippi. Min syster, som jag älskar mer än något annat här i världen.


Kommentarer
Postat av: Anna Panna

Vad glad jag blir av att läsa detta inlägg Elin =)

Du är på väg tillbaka... sakta, men du klarar det! Och jag hj'lper dig gärna på vägen. När blir det flytt??



Stackars Anna, hälsa henne så gott. Tråkigt att hon ska vara så dålig =(



Kraaaam

2010-03-21 @ 21:02:20
Postat av: Kikki

Kan inte sluta tänka på din syster!

Tur att hon är stark som Pippi!

2010-03-25 @ 19:11:35
URL: http://theotilda.blogg.se/
Postat av: panson

jag älskar dej så mycket systeryster, utan dej hade jag gett upp för längesedan!

2010-04-03 @ 10:31:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0