elin

Har just ätit upp en god lunch med pasta och svampsås. En lunch som jag för övrigt lagade till i förmiddags hemma. Det gör mig lite stolt över mig själv!

Annars är det en ledsam dag idag. Hade bara velat krypa ner i sängen igen och sova bort de resterande timmarna av den här dagen. Gråten ligger precis under ytan hela tiden och stunder när den vill komma ut får jag på något vis pressa ner den igen och hålla ut tills jag kommer hem. Kunderna på jobbet hade nog undrat annars...
Tur är i alla fall att man har en arbetskamrat/chef på jobbet som lyssnar och kan få en att må lite bättre i alla fall.

Idag behöver jag kramar, sällskap, någon som lyssnar. Jag behöver kel med mina misar. Hade nog behövt kel med en viss vovve också, en som inte låter en sluta klappa henne för att hon tycker det är så mysigt. Till slut sitter hon i ens famn för att hon vill va så nära som möjligt. Kanske får jag träffa henne ikväll, kanske inte. Vi får se...

Fyra timmar kvar innan jag får åka hem...

Jag vill också vara en av de som kan sätta mina tankar och känslor i ord, som på något vis gör de förståeliga. Men jag kan inte och det är väl därför allt är i enda stor röra. Kaos.
Jag tror inte på något längre känns det som. Så förbannat osäker på allting och på mig själv.
Jag lyssnade på Bob Hansson på stadsbiblioteket igår. Han är klok. Även om han ibland pratar så fort och om allt möjligt på samma gång så gör han det ändå begripligt på något vis. Han går till en healer. Jag kanske också borde gå till en healer. Och till en terapeut eller psykolog. För att på något vis laga mig igen. Veta vad jag vill. Tro på något igen.

Det känns bra och jag trivs i hans sällskap. Ändå känns det på något jäkla sätt som att jag inte vågar släppa in honom alldeles för nära inpå. Antagligen på grund av rädsla över att det kommer sluta i katastrof. Katastrof är kanske inte rätta ordet. Men ett nederlag hur som helst. Samtidigt känner jag att jag inte borde bekymra mig om en sådan småsak egentligen. Det finns så mycket annat hemskt som kan drabba människor. Det har jag lärt mig i år efter alla sjukdomar som har dykt upp  i familjen. Det känns inte som om jag har rätt att bekymra mig över såna småsaker. Fast det är klart, för mig är det ingen småsak....

Ikväll blir det middag ute i Landskrona med människor som jag har saknat. Det kan inte bli annat än bra.











Bilder från förr. Från ett helt annat liv känns det som...
*saknar*

Jag undrar när det ska ta slut med allt elände för henne?
Jag undrar hur mycket mer hon orkar när det känns som om allting går emot henne hela tiden?
När det väl börjar ljusna lite tar det inte lång stund förrän det blir mörkt igen.
Jag känner en enorm orättvisa. Varför kan det inte bara hända mig lite istället, så att hon kan få bli frisk och bli av med sin stomi-påse på magen?
Jag försöker förstå, men det är inte så lätt. Enda gångerna jag är på sjukhuset är de tre gånger per år som jag ger blod, som jag kan göra för att jag är helt frisk. Inte för att jag önskar att jag skulle bli sjuk jag också, men jag tycker att det räcker för henne nu. Ge mig något istället. Hon behöver inte mer. Hon har gått igenom tillräckligt.

Åkte hem till pappa efter jobbet idag. De hade precis ätit och lite rester fanns kvar till mig. Grillat(!) kött med klyftpotatis och tzatziki. Lyxigt!
Efter fredagkvällen har jag nu fina klistermärken på min spegel i hallen. Maja tyckte de satt bra där! ♥ Det tycker jag också! 
Lördagskvällen tillbringades hos storasyster med världens finaste syskonbarn! Sötaste Signe fick välling och somnade i min famn ♥ Vad skulle man gjort utan de här härliga barnen?
Kvällen avslutades med en kopp te hemma hos en viss väktare =) Vi kollade film och jag var inte hemma förrän två inatt. Minns inte senaste gången jag var uppe så sent! =) Börjar jag bli gammal?

Fick med mig en fin hög med böcker från biblioteket i fredags så jag tänkte gå och lägga mig med dom nu!

Såhär såg det ut igårkväll när jag tittade på naturprogram på tv. När flygfiskarna dök upp tyckte Alfons helt plötsligt att det var ett väldigt bra program ♥


Tankarna är i oordning idag, humöret inte på topp än. Antaligen för att jag sovit alldeles för mycket inatt och fortfarande inte riktigt vaknat än. Om två timmar blir det träning och jag hoppas vakna till liv då. Måste till biblioteket och låna böcker också. Har inte läst något på flera dagar, jag saknar det. Behöver ha en annan värld att ta mig in i då och då. Har för tillfället tröttnat på de vanliga deckarna, nu vill jag ha något som har betydelse, med egna tankar, egna upplevelser. Tänkte mig Morgan Allings bok, men den är så poppis att den såklart redan är utlånad. Vill gå på bio också och se "Lyckan, kärleken och meningen med livet", vill du följa med?



Det händer tydligen något väldigt häftigt utanför fönstret just för tillfället! =)



Äntligen kan man köpa satsumas i affärerna!! Köpte några igår och de är sådär riktigt gula och mumsiga som de bara är nu i början av säsongen. Lycka!
Nu väntar frukosten.

Jag tror inte riktigt på det. Vilket är väldigt märkligt eftersom inget egentligen har börjat. Så innan det ens har inletts något är jag säker på att det inte kommer fungera. Hur stört är inte det? Det är något fel på mig och mina tankar.

Hade i alla fall en riktigt mysig dag igår. Den började med ett bodypump-pass och fortsatte med en 7 km-runda i skogen med pappa, Anna, Malin, Daniel, Alvin och Signe. Givetvis hade jag med varm choklad. Man kan inte åka ut till skogen utan varm choklad! =)









Kvällen avslutades hemma hos Lina och Jouri där jag blev bjuden på mumsig middag! Det blev även en genomgång av Linas garderob där meningen var att det skulle rensas ut lite. Men min kära vän Lina är inte så jätteduktig på att göra sig av med kläder visade det sig =) Ca 5 tröjor var allt som rensades ut, det andra var bra att ha grejor! =)

Aflons väckte mig genom att borra in tassarna i håret, som så många andra morgnar. Men imorse kunde jag inte somna om. Så jag har redan varit vaken i en och en halv timme :S Men nu är disken i köket borta och katternas låda rensad. Rätt mysigt att vara uppe såhär tidigt och se hur det ljusnar ute. Hade det inte varit för att jag ska till gymmet senare så hade jag gått ut och gått en lång promenad i gryningen.

Tankarna spelar mig spratt igen. Vill inte tänka framåt, vill mest bara njuta av nuet. Ändå kommer tankarna på vägen hem på cykeln, på kvällarna när jag är hemma och såna här tidiga morgnar. Klart som tusan att jag skulle vilja slippa vara ensam, samtidigt är jag så förbannat rädd för att det ska sluta som sist. Och tiden i våras när jag verkligen inte ville vara med längre är inget jag vill uppleva igen. Så förbaskat rädd att något ska komma ivägen och rasera allt och få mig att nå botten igen.
Nä, måste försöka få mig att sluta tänka så förbaskat mycket och bara ta varje dag som den kommer. Det vill jag verkligen bli bättre på.
Gick in och handlade efter jobbet igår. På väg ut till min cykel hör jag hur någon med stora väktar-kängor kommer efter mig och säger att jag borde handla efter jobbet oftare =) Vet inte om han syftade på att han då kunde hänga med ut och stå och prata en stund innan jag cyklade hem... Det var i alla fall trevligt med någon som höll upp grinden när jag skulle ut med cykeln!

Gymmet öppnade för tio minuter sen och jag kommer vara där om mindre än en timme förhoppningsvis! Så tidigt har jag aldrig varit där tidigare. Men några kilometer på löpbandet kommer göra mig gott. Då rensar man tankarna väldigt bra!