elin

Idag är jag äntligen ledig, efter nio dagars jobb. Riktigt skönt! Gick faktiskt nyss ur sängen där jag legat och läst nån timme.
När jag vaknade imorse var jag säker på att Blinka fått bebisar. Hon kuttrade och lät så mycket att jag tänkte att det måste vara små bebisar som gnyr. Det visade sig bara att hon tyckte att jag sovit för länge och att hon ville ha sin dagliga äpplebit!
Det är fortfarande juli månad men när man tittar ut genom fönstret idag kan man nästan tro att det är höst. Grått, molnigt, regnigt och blåsigt. Fast jag kan känna att det är rätt skönt ändå. Då kan man sitta inne med gott samvete. Min enda plan idag (innan träningen kl 17) är att jag ska åka och handla och det ska jag nog hinna med =)
Ikväll kommer Caroline och Bobo och hälsar på! Så jag måste planera vad vi ska äta idag också. Efterrätten är redan bestämd, det blir chokladmousse som jag ska göra under dagen också!

Det är nästan att jag ångrar att jag tog mig tid och gick ut med Selma i koppel på gården förra veckan, för sen dess så fort jag kommer hem om dagarna så är hon inte tyst en sekund. Mjau, mjaauu, MJAU! Hela tiden!! Och jag håller på att bli knäpp på henne. I alla fall tur att hon tystnar när det blir mörkt ute..
Va ute med henne igårkväll igen, men då höll hon på att komma i bråk med en annan katt som bor i vår trapp men som går ute om dagarna. Han kom fram och skulle hälsa på mig, sen fick han syn på Selma och slutade inte följa efter oss. Så det fick bli att gå in med en skrikande Selma på armen.

Förresten har jag glömt presentera min nya inneboende!
Detta, mina damer och herrar, är Blinka. Hon är dräktig och ska bo hos mig tills hennes bebisar är stora nog att flytta tillbaka till djuraffären. Om jag nu kommer kunna slita mig från dem, det beror ju helt på hur söta de är =)

              

Bilden är tagen för någon vecka sedan när hon fortfarande bodde i affären. Nu är hon ännu tjockare. Ser ut lite som ett päron nu =) När jag sätter henne i mitt knä och lägger händerna på hennes mage dröjer det inte länge förrän jag känner de små därinne. Jag gissar på att de i alla fall är två stycken. Ska bli spännande när de väl ploppar ut!
Jag längtar!

Vissa dagar vaknar man upp och minns att man har drömt hemska drömmar under natten, drömmar om honom. Och jag avskyr att han fortfarande finns i mina drömmar och jag avskyr att jag fortfarande blir ledsen och det liksom kniper ihop sig i magen varenda gång jag hör hans namn eller ser honom på bild. Och jag avskyr att hans grejor fortfarande ligger kvar här hemma och påminner mig om honom, och jag avskyr att han inte har hört av sig, som om jag inte var någon värd att lägga tid på...
Jag avskyr honom för att han är som han är och för att han får mig att känna mig såhär. Han har tagit min förmåga att tro på någonting igen, att känna att jag är värd någonting och för det avskyr jag honom också.
Samtidigt som jag kanske inte avskyr honom så himla mycket egentligen..
Var det egentligen kärlek? Eller är det bara något jag har hittat på? Något som jag ville känna som kanske inte var där egentligen?? Jag vet inte, är så vilsen att jag inte vet hur jag ska hitta ut...

Jag är fortfarande så förbannat långt nere i den här depressionen som vägrar att gå över. Det har för fan gått mer än ett halvår, jag borde ha kommit längre vid det här laget. Men vad är ett halvår egentligen? Ingenting för ett trasigt och vilset hjärta...
Jag är så förbannat rädd att jag aldrig kommer hitta mig själv igen. Och det anklagar jag mig själv för. Det är bara jag som har satt mig i den här situationen. Det är bara jag som lät det gå så långt som det gjorde när jag borde ha avslutat det tidigare. Men skulle det varit lättare då? Jag är inte så säker...

Jag orkar bara inte ha det såhär längre....