Tankar i natten
Efter att ha avslutat den 6:e augusti på samma sätt som jag avslutade den 5:e och den 4:e, genom att se dubbelavsnitten av Sex and the city på 3:an ( ikväll ett av mina favorit-avsnitt, där Carrie och Aidan blir tillsammans igen), insåg jag en sak.
Jag har nog börjat acceptera min ensamhet, för på hela den här veckan, hela denna min sista semestervecka, har jag inte haft någonting planerat. Jag har liksom bara flutit med. Tagit dagarna som dom kommit. Kanske svårt att förstå för utomstående, men om jag hade haft en sån vecka framför mig, utan några som helst planer, för låt oss säga ett halvår sedan hade jag fått lite smärre panik. Panik över att jag haft en hel vecka för mig själv.
Jag har bara tyckt att det har varit så himla skönt. Det känns på sätt och vis som om jag på något lustigt sätt har vunnit. Vunnit över ensamheten.
Jag tror inte ensamhetskänslan har försvunnit för gott. Den finns där nånstans och kommer fram då och då. Men känslan av att inte kunna hantera den har försvunnit.
......i alla fall för den här gången.....
Svammel, svammel, svammel
Time for bed
Jag har nog börjat acceptera min ensamhet, för på hela den här veckan, hela denna min sista semestervecka, har jag inte haft någonting planerat. Jag har liksom bara flutit med. Tagit dagarna som dom kommit. Kanske svårt att förstå för utomstående, men om jag hade haft en sån vecka framför mig, utan några som helst planer, för låt oss säga ett halvår sedan hade jag fått lite smärre panik. Panik över att jag haft en hel vecka för mig själv.
Jag har bara tyckt att det har varit så himla skönt. Det känns på sätt och vis som om jag på något lustigt sätt har vunnit. Vunnit över ensamheten.
Jag tror inte ensamhetskänslan har försvunnit för gott. Den finns där nånstans och kommer fram då och då. Men känslan av att inte kunna hantera den har försvunnit.
......i alla fall för den här gången.....
Svammel, svammel, svammel
Time for bed
Kommentarer
Trackback
