En hopplös dag
ja, det är en sån dag idag.
En sån fruktansvärt lång dag där allting känns fel och man kommer inte alls ifrån känslan av hopplöshet. och ensamhet.
Tårarna kom idag igen. Det är lustigt, jag har inte gråtit på så många veckor och så kom allt det här helgen. Det är precis som om jag har samlat på mig alla ledsamheter och nu ville de komma ut. Det sägs ju att det är befriande att gråta, och oftast är det det. Men inte idag, för känslan försvinner inte. Även när jag gråtit färdigt finns den kvar.
Trots det fina vädret idag har jag inte lyckats ta mig ur hopplösheten. Har gått i myskläder här hemma hela dagen och bara tyckt synd om mig själv. Man får ha såna dagar ibland. Hade varit så himla mysigt med sällskap, av vem som helst egentligen. Bara få känna en närhet av någon.
Lotta, läste din blogg innan idag. Och det är ju nästan skrämmande hur lika vi två tänker. Eller hur lika vi tänker om vår ensamhet. Det är synd att vi inte bor närmre varandra så vi hade kunnat gå hem till varandra och vara ensamma ihop!
och ovanpå allting idag sprack en fönsterruta i mitt vardagsrum idag.
så det är inte bara jag som är trasig idag.....eller som någon, som jag älskar väldigt mycket och som alltid gör mig så glad, skulle säga : sönde.. mmm, r:et på slutet hänger inte riktigt med, men har man precis lärt sig säga ordet så...
nu ska jag byta om och gå och handla lite coca cola, godis och kanske hyra mig en film, så att jag återigen kan komma hem, byta om till myskläder igen och krypa ner i soffan igen.
